Springa i Strängnäs

Strängnäs Halvmarathon arrangerat av Strängnäs löparklubb är ett lopp jag läst härliga recensioner av hos löparbloggarna Julia och Staffan så jag var inte sen (jo det var jag) att anmäla mig när jag visste att helgen skulle spenderas i Mälardalen. Anmälningsavgiften på 200:- kändes som ett kap i loppsammanhang då de flesta lopp kostar betydligt mer än så men oj vilket trevligt och bra lopp man fick. I målgång fick man dessutom hembakat bröd. Slår alla kletiga bara med hästlängder. Men nu kommer storyn från början.

Ett halvmarathon som blev en utflyktsdag i Södermanland

Efter jobbet på fredagen åkte jag till mina föräldrar i Västerås och därifrån tog vi bilen på lördagsmorgonen till andra sidan Mälaren. Det tog dryga timmen att köra. Hämtade nummerlapp och gick på toa två gånger sedan var dag dags för start. 250 löpare var anmälda till att springa de 2,1 milen denna gråa novemberlördag. Starten gick och jag hade ingen aning om bana då det inte fanns någon banskiss. Två vattenkontroller utlovades. Fair enough. Mitt mål var en bra genomkörare inför Singapore marathon kommande vecka och med nummerlapp på magen går det alltid lite snabbare än utan. Klockan 10:00 sprang vi alla iväg och det kändes okej. Första tre kilometerna var lättsprugna på asfalt.

Grusvägsspring

Sedan kom kilometer efter kilometer med grusvägsspring. Jag älskar att springa på grusvägar men kände mig som en elefant. Hade ett par avlagda Boston boost skor som jag hittade på kontoret för någon vecka sedan så de var sköna men lite klumpiga. Föredrar lätta dojor modell Adizero Adios. Låren blev som bly. Det kändes som de säga fast i leran och känslan var att alla sprang om mig. Kollade inte ens på klockan förens vi kom ut på asfalt runt milen. Det var två kilometer av glädje. Snackade med en kille som jag sprang jämsides med och konstaterade att 5:10 var snitt tempot. Jag blev förvånad för det kändes som 5:30. Well. Halva loppet kvar.

Andra halvan

Det kom lite mer grus/lervägar som gick lite smått upp och ner. Klafsigt men inte blött. Det var kul att springa men som sagt mina stackars lår kändes som de sprang sista milen på en mara. Taggade till och tänkte på mina utkörda närmast sörjande som stod och publikade inne i centrum så ökade lite. Inte bästa publikvädret. Men november i Sverige är sällan något annat än igengrått och regnigt söder om Dalarna. När det var två kilometer kvar sprang en tjej om mig. Fick känslan av att hon satsade allt på att komma före mig så jag la mig precis bakom och psykade henne lite för att på upploppets sista 100 meter maxa in över mållinjen före henne. Sånt gillar jag då känns loppet som en seger. Klockan stannade på 1:47:08 vilket var förvånansvärt bra kände jag. Strax över 5 tempo på en tuff bana. Tyvärr blev det lite tunnsått med bilder då min hejaklack som åkt med missade min målgång totalt och mobilen låg inlåst i bilen. Har sprungit en del senaste månaden så förhoppningen till kommande vecka är att orka jag runt dubbla distansen vecka i Singapore. Hur det hela gick har ni som följer min insta redan fått veta då loppet i Singapore skedde den 30 November.

Efter målgång väntade en snygg medalj som belöning plus en skön dusch innan det blev dags för ytterligare en utflykt, till julmarknaden i Taxinge som jag har skrivit mer om HÄR. Lägg detta på minnet om ni vill ha en härlig weekend söder om Stockholm nästa år.

/ Pernilla som tycker att utflykter är fab