TCS Lidingöloppet

Jag gillar verkligen att springa lopp, kanske därför jag sprungit så många. Det är bra motivation till träningen. Träningen ja, min löpträning senaste halvåret har minst sagt varit haltande. Jag tränar en hel del men inte löpning. Det sägs ju att man blir bra på det man tränar och både backar och löppass har lyst med sin frånvaro och att leva på gamla meriter när det kommer till konditionsidrott är inte någon framgångsformula. Fotboll, Bodycombat, abs träning på SATS, något gympass på crosstrainern, en runda runt Kungsholmen en i Hagaparken på halvfart, lite yoga ja i princip så har min träning sett ut. När jag åkte ut till Lidingöloppet fanns drömmen om en silvermedalj såklart där. 15 backiga kilometer på under 1:15:00 är det som gäller för damer. Jag har gjort det förr och  vet hur man springer banan taktiskt för en silvertid. Så upp till bevis.

Banan och förberedelser

Vi var ett helt starkt gäng från mitt jobb, flygbolaget SAS, som var inbjudna av TCS som är titel sponsor att springa. En VIP upplevelse fick vi också. Sånt gillar man ju. För ovanlighetens skull var jag ute i tid i år. Cyklade bort till Ropsten och tog Lidingöloppsbussen ut. Träffade på en ex. kollega som jag inte sett på år och dar så vi teamade upp som tidigare. Det här skulle bli mitt 8:e eller 9:e LL och jag har sprungit både 30 och 15K. 15K gillar jag dock bäst även om jag faktiskt inte gillar någon av dessa distanser förens man går i mål. Ändå står jag där varje år med ångest inför det hela bara för att uppleva den härliga känslan med att gå i mål. Fler som känner igen sig?

Minglade igenom mässan lite och köpte inga löpar gadgets. Fick dock två tishor och ett par skor så min konstant växande garderob blev några saker rikare.

Klart för start!

Sådär 20 sekunder innan gaten stängde till startgrupp 1C hoppade jag in där. Bara massa stora starka män och sportiga typer. Kände mig som ett UFO. Värmde upp lite lätt (läs smetade på Ice power på mina lår och satte igång klockan) och sedan var det dags att dra iväg.  Maxade från start. Tänkte att jag kör på så länge jag orkar så får det gå som det går. Satsade på under 5 min / kilometer i pace. Klockade första på 4:20. Fortsatte och sprang zick-zack med en stark kollega som är bättre än mig. Fokuserade på mitt race. Vid 5K kände jag att det började krampa i magen. Inte bra. Har ofta mag issues när jag springer om jag inte äter något och nu drog jag en halv energidryck innan starten. Inte optimalt någonstans men annars hade jag nog gått och sovit under ett träd. Sömnen senaste veckorna har väl varit sådär.

Fokuserade på att springa och inte klockan. Jag gillar att springa i skogen och när det är backigt men inte jättebackigt. Som LL. Mindes inte banan riktigt så sprang bara på. Benen kändes okej, röven inte så bra tack vare ett styrkepass för baksidan jag var på i torsdags. Hej hej träningsvärk! Magen återhämtade sig och jag sprang in vid 10K på 48 minuter. Då kände jag att silvermedaljen grejer jag. Fick lite ny energi av en klunk vatten vid kontrollen. Gick upp för en seg backe. Det är min taktik på LL, gå i de jobbiga backarna. Det blev fyra promenadbackar denna dag och den tiden jag förlorade där hämtade jag in genom återhämtning så jag kunde dra på utför. Jag är rätt bra utför men urkass uppför så för mig fungerar det.

Sprang i mål på 1:12:48 och som 74e tjej och är faktiskt helnöjd. Det hade jag aldrig drömt om även om mina lopp i år har varit stabilt bra men som sagt, löp träningen har varit stabilt dålig. Min förra silvermedalj på 15K tog jag för 3 år sedan på 1:13:34 och då var jag i bra löpform. Well, older and wiser?

TCS Lounge

Då jag är någon form av löpargruppsansvarig på mitt jobb mot TCS och vi alla hade möjlighet att springa blev vi förutom att få VIP entree och fast track till starten inbjudna till loungen. Vem gillar inte lounger? Efter loppet bjöds vi på mat och dryck och mingel. Vilket var väldigt trevligt. Massage fick man också om man önskade men det avböjde jag. Istället fick jag nöjet att göra en intervju till sociala medier. Kände mig som en riktigt superstar där i mitt svettiga hår, utkletade mascara i ett försök att verka pro.

Hela kostcirkeln hamnade på min lunchbricka också. Våffla och frukt. Att äta efter lopp gillar jag inte heller är alltid lite lätt illamående. Min hunger kommer efteråt. Men jag tackar, bockar och bugar för ett fint arrangemang på ön och av TCS. Inte omöjligt att jag står där på startlinjen nästa år också med en stor dos av ångest inför att springa. 30K springer jag nog inte för det är komplett vidrigt från start till mål men 15 är faktiskt en gnutta kul. Eller rätt kul faktiskt när man räknar in peppen innan, när man är i spåret och uppnår sina måltider och för att inte tala om målgången.

Fler som var ute i Lidingöskogarna och sprang eller hejade?

/ Pernilla som har en stark hatkärlek till Lidingöloppet