Lidingöloppet hemma

Detta Coronans år har lopp efter lopp blivit cancelerat i Sverige. Jag och löparsverige har gråtit stora krokodiltårar som säkert skulle fyllt Vänern vid det här laget. Lidingöloppet fick inte ens arrangera sin Corona version ute på banan då det Max fick vara 50 personer under 30K långa spåret. Hallå, högre folk täthet på vilken affär som helst. Eller var. Världen är galen. Då jag arrangerat Lidingöloppet för jobbet senaste åren fick jag uppdraget i år igen. Inte 100+ sugna på att springa hemma varianten men väl 50ish. Jag var dock på resande fot i tjänsten i Estland så mina 30K fick bli där. En sightseeingtur helt enkelt. Mitt första virtuella lopp. Känslan?

Att springa 30K ensam

Alltså jag har aldrig sprungit så långt själv på asfalt tidigare. I skogen ja. En gång. Men det var skogen. Jag älskar skog. Estländsk asfalt kunde jag inte mycket om. Vart ska man springa? Utan att passera typ 20 övergångsställen där man får böter om man går mot rött (visst jag fuskade ett par gånger…). Rekade Google maps innan jag sprang ut och höftade en bana som såg okej ut. Den blev kanon. Lidingöloppet hemma-borta. en mix av bostadsområde i förort, sightseeing i turistkartan och vid Östersjön.

Första 10K

Bestämde mig för att insta livea var 10e kilometer för att få lite online pepp när det inte var några riktiga supporters. Det funkade. Fick faktiskt så mycket pepp jag aldrig kunnat drömma om. Lidingöloppets officiella insta re-instade mitt äventyr. Bonus pepppen kom såklart.

Det var kul att se förorten. Hade någon placerat mig där random hade jag lika gärna kunnat tro det var i Sverige.

Andra 10K

Tuffade in mot staden igen. Stabilt 5:40 tempo rakt igenom. Det är ändå min bekvämlighetsfart som det bara rullar på i. Lyssnade på musik. Njöt av den 20 graderna och solen som tittar fram.

Hade tio riktigt behagliga kilometer. Tänkte knappt på att jag sprang utan upplevde mer allt annat. innerstaden i Tallinn är magisk. Så många vackra byggnader och de gamla delarna går inte av för hackor. Inte ens att springa ett par kilometer på kullersten var fy skam.

Finalens 10K

Vid 20K tänkte jag att det var långt kvar sedan hade jag helt plötsligt sprungit 24K utan att knappt tänka på det. Siktade på en tur vid Östersjön. Vill ju ha en fin finalsträcka. Promenaden längst vattnet är utmärkt för träning. Rak, bred och det finns t.o.m. löparbana att springa på. Hur magiskt?

Vid 25 kilometer tog jag mig ett vätskestopp. In på Circle-K för en cola. Hade ingen som kunde supporta med dryck så unnade mig fem minuters paus.

Final 5. Bara att öka. Hade det varit ett riktigt lopp hade jag gjort det men nu. Tyvärr. Ville bara köra stabilt 30K så avslutade det hela med att pricka in 30K markeringen precis där jag startade. Vid hotell entrén. 2:50:27 sekunder tog årets Lidingölopp hemma-borta. Stabilt men inte alls lika kul. Men kul.

Tankar om virtuella lopp

Inte min grej. Lika lite som andra sociala sammankomster online avböjer jag mer än gärna dem. Möte, umgås, teams, lopp, hemma träning, tv spel. Nej tack jag är en IRL person. Testar någon gång ibland men nej. Inte min stil. För dålig karaktär kanske? Men som sagt allt passar inte alla. Jag vill ladda i grupp, springa i grupp, att någon tar tid. Men jag klarade det. Har testat och håller tummarna för IRL lopp snart igen.

Om inte, skulle ni vilja prova på?

/ Happy finisher Pernilla

2 Comments

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s