Skidåkning i Skellefteå

Snön lyser med sin frånvaro i Stockholmsområdet denna vinter. Jag har också lyst med min men mitt favoritlopp Vasaloppet har jag funderat fram och tillbaks om jag ska åka eller inte. Nu blir det inte utan istället ser jag fram mot Årefjällsloppet. Något skidlopp vill jag såklart åka så jag bestämde mig för att testa skidformen i Skellefteå.

Flygtiderna från huvudstad passade mig perfekt, skidspåren hade 5 stjärnor på skidbibeln skidspar.se och jag hade aldrig varit i Skellefteå innan. Alltid kul med en ny stad. Dock var det väldigt uppbokat med hotell (fanns bara tre kvar i hela city) så jag bokade ett, hotel Victoria. Inte direkt något att hänga i julgranen utom servicen som var excellent. Tvärt emot det hotellet jag bodde på senaste tre veckorna på Irland där jag till slut klagade högt till management sedan ringde hotellchefen plus desk managern där upp mig och bjöd på gratis middag och bar plus upgrade till bättre rum nästa gång dvs suite. Ska nästan rekommendera dem att resa hit om jag pratar med dem igen.

Vitberget skidåkning

Från hotellet promenerade jag bort till Vitberget som jag läst skulle hålla toppklass när det kommer till skidåkning. Väl när jag var på plats pågick en skidtävling så jag stannade och tittade en liten stund samt frågade ut en funktionär om skidområdet. Fick tips på spår och vart jag kunde lägga mina överdragsgrejer. Jag knäppte fast skidorna och begav mig ut på det vita guldet. Lyckan var total. Första backen var något att bita i och jag tog lite fel svängar men till slut hittade jag ett 10K spår som var helt i min smak med banprofil likt Vasaloppet. Gjorde en tur ut på elitspåret också men där är jag inte skidmässigt så det enda roliga var nerförsbackarna. Uppför finns det mer att jobba på för min del för att få ut något.

Timmarna jag tillbringade i spåret var total njutning. Ni kanske förstår varför när ni ser bilden ovan?

Helt euforisk av lycka av att se snö och vinter tackade jag för mig efter nästan fyra mils körning. Mörkret hade fallit och sista milen åkte jag till skenet av elljusspårets belysning. Hoppades innerligt att jag inte skulle vakna upp stel som en pinne dagen efter av träningsvärk.

Tack och lov kände jag mig inte speciellt stel när jag vaknade på söndagen och min plan på tre mils skidåkning ordnade jag lätt som en plätt. Hade kunnat åka mer (och velat) men tiden fanns tyvärr inte. Skidåkning i alla former är något av det bästa jag vet. Fler som håller med? Även om jag inte är något proffs så njuter jag varje sekund. Denna gång körde hade jag förberett mig och tog med en bar varje dag plus midjeväskan med vatten. Det var ett smart drag för ingen annan idrott som jag håller på med gör mig så hungrig som just längdskidåkning.

Bastard burgers

Dock var jag vrålhungrig och då menar jag vrålhungrig när jag hade åkt klart så jag unnade mig en lyxig hamburgare på Bastardburgers. Är man i Norrland äter man norrländskt eller hur?

Gillade även burgarstället, viben och framförallt burgarna. De var bland de godaste jag ätit och kvalar in på plats nummer två på min burgarlista efter Shake Shack.

Jag tog för dagen en klassisk burgare med sötpotatis pommes och den försvann ner i min kista i ett nafs innan jag rullade hem för att lägga mitt trötta huvud på kudden. Ynka fyra timmars sömn hade det blivit natten innan så jag sov som en stock. Vissa helger är lite bättre än andra och denna norrlandshelg i Skellefte var en sådan. Kort, intensiv och alldeles, alldeles underbar.

/ Pernilla som är lite kär i Norrland