Race story från Wizz Air halfmarathon

En anledning till min Budapest resa var att springa en halvmara. Vad är en resa utan lite springande? Jag kan såklart åka på resor utan att springa lopp men det är en kul combo. Budapest marathon har jag varit sugen på utan att lyckats göra det så då var detta lopp perfekt. På en weekendresa när loppet är på söndagen tycker jag faktiskt att en halvmara är skönare. En mara behöver i alla fall jag ladda för men en halvmara känns överkomligt utan minutiösa förberedelser. Vad säger ni fellow runners? I alla fall om man bara springer för nöjets skull. Om nu man kan kalla att springa strax över två mil för ett nöje.

Pre race

Dagen innan loppet gick jag och hämtade min startlapp. Man kunde även göra det på race dagen men jag tyckte det var bra att veta vart starten gick så det var lika bra att ha det fixat. Det var en typisk öststatsbyggnad och på tre minuter var det ordnat. Någon nämnvärd mässa var det inte. Det fanns ett par tre platser att köpa gel på och några halvgamla skomodeller men nej, det var inget värt att öppna plånboken för. Att jag sedan gick över två mil när jag turistade på lördagen, well, det kanske inte var den bästa uppladdningen.

Loppdagen

Klockan 8 gick starten och det var verkligen perfekt för att maxa helgen. Gick upp klockan 6 och drack en kaffe samt åt en yoghurt innan jag tog spårvagnen ett par kilometer till starten. Var på plats en halvtimma innan och som vanligt var det toa kaos. Alltid. Vart man än springer lopp i världen så är det samma-lika problem. Fick spurta ett par hundra meter när jag gjort mina behov rakt in i startfållan. GPSen hade jag givetvis inte synkat så jag bestämde mig att springa utan tid.

Första halvan

Det var sjukt trångt. Luften stod stilla och man fick parera hålen i asfalten. Ungefär så minns jag de första fem kilometerna. Där fick jag stanna och ta några andetag för jag höll på att kvävas bland alla folk. Sprang vid 1:45 farthållarna och det kändes sådär. Mina lår var rätt sega. Det var trångt fuktigt och rätt dåliga förutsättningar första halvan att springa bra. Började också må riktigt illa där någonstans. Men banan var enormt fin. Donau är en ståtlig flod och längst flodkanten var det enormt fina byggnader att vila ögonen på. Ja, man kunde göra det. Jag vilade dem rakt in i ryggen på de som sprang framför.

Andra halvan

Låg fortfarande till en början stabilt vid 1:45 farthållarna men vid 13K passeringen på fina Margaret island kände jag att nu mår jag riktigt, riktigt illa då så jag gjorde ett snabbt stopp vid en buske vid vattenstationen och gjorde det man gör när man mår illa. Mådde genast mycket bättre och sprang vidare. Som en viking. Resten av loppet gick det lite upp och ner. Benen vaknade till liv igen men 1:45 farthållarna tappade jag på mitt pittstop. Det var lagom mycket löpare på andra delen och det var kul att springa. En del peppande publik också och många liveband längst vägen. 1:48:13 tog mina 21K denna söndag. Jag är aldrig nöjd om jag springer saktare än 1:45 men det var okej.

Budapest som loppstad

Jag kan absolut rekommendera Budapest som stad där det går att kombinera ett lopp med en weekend. Det märks att folket här gillar att springa. Loppet jag sprang var i stort sett helt platt och med utmärkt service kring banan och efteråt. Dessutom fick man en väldigt stilig medalj. Den enda nackdelen var att det var så fruktansvärt trångt första halvan av loppet. I alla fall i den startgrupp där jag sprang. Fler som har funderingar på att springa i Budapest eller rent utan redan har gjort?

/ Pernilla som gärna springsemestrar