Spring firande i Santa Monica

Med en löparform som jag trodde var under all kritik anmälde jag mig till halvmaran Rockin Shamrock i Santa Monica som skulle hållas på morgonen dagen jag skulle resa hem från Los Angeles. Gillar verkligen utomlandslopp och jag tänkte att detta tar jag som ett långpass för motivationens skull. Att springa 21K utan sällskap är inte min favorit. Men formen ville jag inte ens tänka på. Hela 2019 har löpningen lyst med sin frånvaro i mitt liv. Det har blivit ett pass här, ett pass där. Speciellt efter Marrakech maran i januari. Skidor och varm skön träning inne på SATS samt fotbollsspelande har varit min prio.

Den oklara löpformen

Jag skojar inte när jag säger att jag sprungit ett, max två löppass per veckan. Och dessa har gått i snigelfart pga halkan ute. Inte ens föga motiverande. Någon gång har jag dragit vinstlotten att få en plats till SATS indoor running klasser som jag (och halva Stockholms SATS medlemmar) älskar. För kön till dessa är galen. Tyvärr.

Men tränat har jag. Har sprungit några vändor denna jordenruntresa men inte i något snabbt tempo direkt. Det har varit mysjogg med extremt mänga foto och dryckesstopp. Även badstopp. Men jag springer för att jag gillar det och springa intervaller tills spykänslan kommer tycker jag är kul emellanåt. Men oftast inte.

Beach loppet Rockin Shamrock

Rockin Shamrock loppet hade fyra olika klasser. 5, 10, 15 och 21K och det arrangerades av A Better World Running som håller många lopp i Los Angeles. Har sprungit ett av deras lopp tidigare. Det är härlig stämning. De är välorganiserade och kostar inte en förmögenhet i anmälningsavgift som många lopp i USA gör. Bra grejer helt enkelt för att testa formen på. Inte sämre blev det av att löparbanan bestod av boardwalken på Santa Monica stranden. Tre varv blev det för oss halvmara löpare som jag skulle uppskatta till ca 200 personer och 600 totalt på loppet.

St Patricks day var det också denna 17e Mars och som amerikanerna älskar så är det all in med outfitten. Hälften av alla var på något sätt grönt pyntade med härliga outfits. Svårt att inte älska pepp känslan i detta landet. Man hejar på varandra, utmed banan och på banan. Var många banderoller som hade skrivits av supporters också. Hej kulturella försommar men amerikanerna är fasen världsmästare i pepp.

Min löparstory

För egen del kände jag att benen var ruskigt pigga redan i starten. Vad hade hänt? Jag skuttade iväg och i första vändningen låg jag två utan någon större ansträngning. Trummade på, njöt av den perfekta temperaturen och sprang på. Banan är 100% flack och det kanske låter som en pers bana men nej, jag tycker det är svårare mentalt att springa någonstans där det är helg platt och man ser alla 3,5K framför sig. Fortsatte njuta av den härliga morgonjoggen gjorde jag dock. Sprang och såg solen stiga upp över Manhattan och Venice beach. Vände för tredje gången och gick in på sista tredjedelen. Hade i princip samma avstånd till trean och tänkte att jag fortsätter i samma pace så blir det här bra. Ettan låg cirka två minuter framför mig. Sprang på och vipps var jag i mål. Som nummer två. Löpformen fanns visst där någonstans och tiden 1:45 på de 21 kilometerna var inte heller fy skam. Man kan tydligen skida sig till någon form av löparform. Efter målgången fortsatte St Patricks firandet i de förenta staterna och själv satte jag mig på ett flyg hem till Svea rike efter en smoothie från mitt favorit ställe Nekter.

I mål fick jag en andraplats kopp och medalj. Fint så. Och ett bra formbesked. Får se vad nästa lopp bli. Fler som börjat löpsäsongen 2019 med några lopp eller har det i kalendern?

/ Pernilla som gillar att springa