Att springa marathon i Schweiz

Kära bloggläsare, ni som läst bloggen eller följt min instagram vet att en utav mina hobbisar är att springa maraton utomlands. Jag har hitintills avverkat en rad maraton i Belgien, Schweiz, USA, Ryssland för att nämna några länder. Det är lätt att bli fast vid detta intresse och är det en typ utav träningsresa jag varmt rekommenderar är det loppresa. Det ger en extra dimension utav resan och man träffar alltid många intressanta personer med samma intresse.

Resan

För en dryg månad sedan bokade jag platsen till Lausanne maraton i Schweiz. Det är ett maraton som jag velat springa ett tag dels eftersom jag aldrig varit vid Genevesjön men även för att det ligger på lagom avstånd för en weekendresa och för att jag tycker att loppen i Schweiz håller en hög kvalitet. Förra fredagen arbetade jag i hangaren på Arlanda så när arbetsdagen var slut traskade jag över till terminalen för att ta flyget till Zürich. Egentligen är Genevé den närmaste flygplatsen men då höstlovet började såg det mörkt ut att flyga standby till Genevé. Flyget till Zürich var även det proppfullt och jag fick den sista platsen på jumpseat i bakre galet. Win. Två unga herrar till crew förgyllde min flygresa. När vi landade i Zürich gick jag och köpte en tågbiljett och startade den tre timmar långa tågresan till Lausanne. Det gick fint även om det tog dryga timmen längre än att flyga via Köpenhamn till Genevé. Väl i Lausanne googlade jag mig fram den korta vägen till guesthouset jag hade bokat. Det var himla trevligt ställe och låg precis i centrum. När jag reser själv tycker jag det är kul att bo på guesthouses så man kan träffa lite andra människor och lyssna på lite life stories. Det blev dock inte mycket till fredagskvällen för jag somnade som en stock när jag kom fram vid midnatt.

Uppladdningen

På lördagen lyste solen in genom fönstret och jag var nyfiken på att utforska staden så jag tog en karta från receptionen och gick till Starbucks för frukost samt kartstudier. Innan jag reste hade jag tittat ut vad jag ville se på wikitravel som är min resebibel. Dagen spenderade jag sedan med att strosa runt i gamla stan, fota och se på katedralen och andra fina byggnader innan jag gick ner till sjön där nummerlappsuthämtningen till maran låg. Sedan satte jag mig i solen vid strandkanten och läste min bok. Typiskt skön dag. Framåt fyra tiden började jag bli hungrig så jag gick och köpte lite mat sedan promenerade jag runt lite till innan tog tågbanan tillbaka guesthouset. Det blev lite över två mils promenad visade det sig så kanske inte helt optimalt dagen före ett maraton men vad gör man inte när man vill utforska staden innan maran?

Majoriteten av guesthouse gästerna var i Lausanne med anledning av maran så stämningen var på topp. Det var många ensamresenärer och alla satt och vilade benen i lobbyn under kvällen. Jag satt och pratade med en amerikansk tjej i min ålder som var och reste runt i Europa och en äldre herre från Rom på 65 år som skulle genomföra sitt 33:e maraton. Han var en riktig krutgubbe som började springa maror när han var 54 år. Travel stories on its best, två clementiner och en resorbdrink blev lördagskvällens underhållning.

Marathon rapport

Söndag och dagen då klockorna ställs tillbaka en timme. Tack för det. Vaknade pigg och utsövd efter 11 timmars sömn. Kände mig lite seg i benen men i övrigt maraton pepp. Gick till mitt älskade Starbucks och åt frulle. English muffin, yoghurt och kaffe. Klockan 10:13 gick min starten nere vid Lake Geneva så jag hade gott om tid. Jag nervösgick på toa ett par gånger som sig bör innan det var dags. Det var alldeles lagom med folk i starten och som alltid är det en speciellt känsla när man rullar iväg och har över fyra mils löpning framför sig. Så även denna dag. Det var mycket publik som hejade glatt denna soliga söndag. Banan var en vändbana som sträckte sig längstmed sjön. Vingårdar på ena sidan och sjön på andra. Couldn’t complain. Jag ogillar att springa med för mycket prylar så min ifån fick stanna hemma med resultatet inga race foton. De första tio kilometerna kände jag mig lite seg, hade lite ont i låren och hade en känsla av att det skulle bli en lång dag. Det var dessutom backigare än jag tänkt mig (banan var väldigt lik Athen marathon) och det gick hela tiden antingen upp eller ner. Tur att utsikten var magisk.

Vid 10km fick vi nöta lite kullersten när vi sprang igenom en pittoresk liten by men det gjorde inte så mycket för känslan var som att springa i en saga. Från 10 till halvmaran tyckte jag det var rätt tungt, hade stundtals negativa tankar och fick ont i ryggen för man fick springa och snedbelasta för banan lutade. Försökte ignorera de dåliga tankarna och tänka på att jag snart skulle få en gröna äpple gel vi 21km. Inte för att jag gillar sockriga gels men lite ny energi är aldrig fel och på en mara blir även de minsta sakerna till stora glädjeämnen. Gelen gjorde verkligen vad den skulle och mellan halvmaran och 30km gick det väldigt bra och jag tänkte inte ens på att jag passerade kilometerskyltarna. Nu kände jag mig high on life!

Servicen längst med banan var den bästa jag någonsin fått i en mara. Det fanns allt man kunde önska sig att äta, gels, dricka, sportdryck, choklad, salttabletter, bananer, apelsiner, torkad frukt you name it. Och depåerna kom stup i ett. Jag körde på mitt säkra kort som jag vet att magen klarar, två gels och salttabletter samt vatten. På depåerna efter 30km tog jag och gick ett par meter när jag drack. Det är man värd då. Dock hade jag börjat få galet ont i mina axlar så fick stretcha lite också. Helt normalt att få ont i axlarna när man spring eller hur?

Fortsatte att tuffa på fram till 36km markeringen som jag hade spottat under det första varvet. Det blev någon form utav milstolpe som jag siktade in mig på. Och det gick fint att springa dit. Hade dragit ner på tempot lite men hade fortfarande helt okej känsla i benen men det var värre med axlarna och höger underarm. Vaderna kändes ovanligt bra och jag måste återigen hylla Gococo kompressionsstrumpor för det. Bästa strumporna. Sista sex kilometerna fortsatte banan med att gå upp och ner men då var jag så närma målet och med bra känsla i benen så jag fick en egoboost så det var bara att fortsätta. Helt plötsligt passerade vi 40 km och då var det många runt omkring som gick så jag kom på att jag skulle räkna alla jag sprang förbi sista två kilometerna och det blev hela 22 personer och noll som sprang om mig. Något måste man ju underhålla sig med när man har tänkt igenom ungefär allt man möjligtvis har att tänka på under de föregående 40 kilometerna. Löpning – cheaper than therapy.

Sedan var det en känslostorm as always när man har tagit sig löpande igenom 42km. Känsla av smärta, lycka och tomhet. Fick medaljen runt halsen och la mig i solen nere vid sjön och stretchade ett tag. Benen kändes helt okej och det är alltid skönt när man utsatt kroppen för en sådan påfrestning. Däremot mådde jag väldigt illa som jag ofta gör efter en mara och kunde knappt äta något på ett dygn. Anyway så är jag väldigt nöjd med att ha tagit mig i mål på min 17:e mara. Tiden blev 4:08:42 vilket är vad jag brukar springa på. Det hela kändes som ett stabilt och kontrollerat lopp , springa snabbare vet jag att jag kan göra men just nu känner jag att jag inte har något behov av att pressa tider på maradistansen utan det ingår i min upplevelsebank.

Vid 18 tiden var det dags att vinka hej då till Lausanne för att flyga tillbaka hem efter en lyckad marathon resa till ett lopp jag starkt rekommenderar!

Frågor på det?

/ Pernilla i marathon mode