Helsinki half marathon

Löplopp i coronatider

I Sverige får man bara samlas högst 50 personer oavsett orsak sedan i mars. Personligen ser jag detta som en stor katastrof för idrotten bland annat och att man inte anpassar lösningar efter de förutsättningar som finns att skapa säkra arrangemang. Tragiskt för idrottare, motionärer, föreningar ja alla inblandade. I Finland där är det okej att arrangera tex motionslopp så jag tog flyget över Östersjön igår för att springa Helsingfors halvmarathon som jag sneglat på i flera år faktiskt. Över 6000 löpare var anmälda och man kunde även springa en virtuell upplaga om man önskade. Jag är dock en IRL människa i alla situationer. Behöver peppen, någon som tar tid, uppladdningen, det sociala ja allt för att vara på topp. Fler som känner igen sig? Enormt taggad var jag i alla fall när jag åkte bort på en scooter till starten i den tidiga morgontimmen.

Helsingfors halvmarathon

Arrangemanget var en avskakad variant av det normala anpassad till det nya normala. Nummerlappsutdelningen skedde utomhus och man behövde ha mask på sig när man hämtade den. Det hade dock ca 50%. Startgrupperna var mindre än normalt, det var absolut inte trångt. Antalet bajamajor var mer än tillräckligt och det var noll minuters kö till pre-race besöket. När hände det på ett lopp?! Annars var allt precis så bra som man vill ha. Fantastisk bana längst strandlinjen, väl markerad, cheerleaders, musik, publik, vatten och energistationer på lagom avstånd, kilometermarkeringar ja allt som gör en loppupplevelse 100%ig fanns där. Det bjöds t.o.m. på kaffe innan start.

Mitt halvmarathon

Senast jag sprang en halvmara på tävling var dryga året sedan när jag sprang i Amsterdam. Hade en tung dag vill jag minnas och gick in precis sub 1:45 vilket är något av min skamgräns. Ville gärna springa under 1:45 idag också men eftersom det var drygt ett år sedan jag sprang lopp och jag fasade för att jag skulle bli som en kalv på grönbete för att sedan springa rakt in i väggen visste jag inte vad jag skulle kunna göra för resultat. Hatar dock att göra mig själv besviken så började i skönt 5-tempo. Luften var magisk. Ingen trängsel. Benen kändes dock inte 100a. Peppen var det dock inget fel på. Kilometer 2-3 sprang jag på i 4:30 tempo för att ha en minuts marginal till 1:45 och kunna ligga på behagligt 5tempo resterande tid. En taktik som brukar funka för mig då jag vet att orkar springa över 2 mil i under 5 min/km fart.

Det blåste en hel del så det var lite kämpigt men ändå stabila kilometertider. Denna september morgon tog mig verkligen Helsingfors skönhet på sängkanten. Så vackert. Finfin strandpromenad runt hela staden. Klippor, båtar och vilket solljus. Magiskt!

Låg tidsmässigt enligt plan vid 10 kilometer och kände att det här fixar jag utan problem. Njöt av utsikten och hade ett par bra kilometer sedan började klockan visa att jag sprang i 5:44 tempo. Ehh, What? Jag hade inte saktat ner så ignorerade den och började räkna tid vs kilometerskyltar. Låg 2 min tillgodo på 1:45 med 5 kilometer kvar. Öka och gå för pers eller inte var frågan? Jag bestämde mig för att inte göra det. Var ändå ett år sedan jag körde såhär långt i detta tempot och better safe than sorry. Vem vet om det blir fler race 2020?! Så en bra tid från i år hade varit kul att ha för egot.

1:42:53 minuter efter att jag lämnat starten seglade jag in under finish linen. Känslan var fantastisk. Jag älskar att tävla. Benen var inte 100a idag men viljan var det. Kom på plats 25 av damerna. Längta redan till nästa lopp. Och nu har jag på köpet blivit lite smygkär i Helsingfors. Som det kan gå.