Race rapport från Barcelona halvmarathon

Äntligen var det dags igen för lopp. Utomlandslopp. Innan Coronan slog till var springa utomlands en av mina stora hobbies jämte med att resa runt i världen. Över en natt försvann båda på obestämd tid. Förra hösten lyckade jag resa till Helsingfors och springa en halvmara under en av de få veckorna det var öppet samt Bulgarien och springa ett maraton. Våren kom och jag hoppades på och tränade för Malta maraton få jag befann mig på stenön på jobb. Löpformen var riktigt bra men bara veckor innan loppet så blev det strikt lockdown och hur det gick med loppet kan ni lista ut själva. Besvikelsen var stor. Jag sprang och sprang i brist på annat att göra på ön. Fick självklart ont i kroppen pga för mycket spring. Kunde springa men inte på asfalt och några längre sträckor hela våren. Det blev sommar och jag hittade några riktigt grymma styrkeklasser på SATS och kände mig starkare än på länge. Tappade löpmotivationen och slentrianjoggade fyra fem mil i veckan i behagligt tempo. Det fanns ändå inga lopp att springa. Sedan blev det augusti och jag hittade tillbaka till löpbandet och började med intervaller en gång i veckan igen. Älskar löpbandsintervaller. Formen var på uppåtgående. Sprang ett långpass varannan vecka som jag gjort senaste tio åren (minst). Längtade efter lopp. Anmälde mig till Lidingö då jag är samordnare för det på jobbet. Var opepp när loppdagen kom och vaknade dessutom efter en lång jobbkväll dagen innan med sprängande huvudvärk vilket jag ungefär aldrig får så jag skippade. Kändes inte jobbigt alls. Bestämde mig där och då när jag såg alla löparbekantas Instagram inlägg att anmäla mig till något roligt lopp som kompensation. Utomlands såklart. Ville ha sol och kul stad. Valet föll på Barcelona. Var inte ett jättefan av staden innan men blev det under lopphelgen.

Uppladdningen

Tidigt på fredagsmorgonen tog jag och min äventyrskompis flyget till Barcelona. Loppet skulle vara på söndagen så vi hade gott om tid att sightsa och hänga på stranden innan. På fredagskvällen gick vi till lopp mässan och hämtade våra nummerlappar. Barcelona halvmarathon hålls normalt på våren och är ett stort lopp med 10 000 deltagare på en flack bana i centrala staden. Perfekt bana om ni frågar mig. Vi laddade för lopp med strand och hiking i Monteserrat. Kanske inte optimalt med hiking när man önskar fräscha ben. Men så blev det. Vi käkade massa god mat och en random pasta kvällen innan som var utsökt. Sov bra och vaknade enormt peppade för 21K löpning.

Loppet 0-10K

Klockan blev 8:30 och starten gick. Det gick rysningar i hela kroppen. Som jag hade saknat detta. Stå på startlinjen tillsammans med tusentals andra laddade för att göra vårt bästa för dagen löpmässigt under de kommande 21 kilometerna. Var så extremt tacksam att få uppleva ett lopp igen i en världsmetropol. Sakta började min startfålla 1:40-1:50 fart röra sig framåt startlinjen. Klickade igång klockan och började springa. Tog första två kilometerna i 4:40 fart. Kändes stabilt konditionsmässigt men benen var blyklumpar. Linementet som vi letade efter föregående kväll utan framgång hade behövts. Kände direkt att det här skulle inte bli någon behaglig resa men bestämde mig att köra på sålänge det gick. Vid 5K serverades vatten och sportdryck. Tog en klunk fast jag mer hade önskat tömma hela flaskan. Solen värmde och det var runt 20 grader. Betydligt varmare med alla svettandes löpare runtomkring. Höll planerat tempo och siktade 10K på under 50 min. Låren var fruktansvärt tunga. Försökte peppa mig själv men insåg att det håller inte till någon supertid. Supertid för mig på halvmaran är sub 1:45.

Loppet 10-21 kilometer

Fick energi efter nästkommande vattenkontroll. Tog även en klunk Poweradesportdryck och spottade ut. Vågade absolut inte svälja den för min mage klarar sällan det. Hade velat ha en gel men de låg kvar hemma i köksskåpet i Stockholm. Typiskt. Kilometer 14-15 var extremt tunga. Hade tappat på 1:45 och insåg här att målgången skulle bli strax över. Tänkte lägga ner och jogga i mål så saktade in under en kilometer. Sedan ångrade jag mig och drog på igen när jag tagit en halv gel som delades ut vid 15K. Vem är jag som ger upp? Gick hyfsat i ett par kilometer och det var ett behagligt lätt nedförslut. Sedan fick jag håll vid 17,5. Joggade på men i 5:15 tempo så där och då var sub 1:45 kört insåg jag. För kort att hämta upp. En kilometer senare ramlade en tjej ihop precis framför mig. Såg dock ut som det gick bra. Två medlöpare hjälpte henne upp och hon hade inte svimmat. Strax innan 19K släppte hållet och jag gav allt jag hade sista biten in i mål. Upploppet kan ha varit det längsta jag sprungit på minus Chicago marathon. Men tillslut korsade jag mållinjen. Underbar känsla trots att jag var väldigt besviken att inte springa under 1:45. Det är ändå alltid mitt halvmara mål. Lyckades dock ändå hålla sub 5 tempo loppet igenom så får vara glad för det lilla. Även peppen på att få springa lopp igen var enorm och redan påväg hem från målgången var jag och min springkompis igång att reka potentiella näsa lopp.

Som sig bör när man är i Barcelona och solen lyser firade vi med en lyxadag på stranden, följt av burgare och sedan tittade vi på FC Barcelona vs Valencia på Camp nou. Magiskt rolig dag på en grym Barca helg.

/ Pernilla som ändå var superglad att vara tillbaka och springa lopp

6 Comments

  1. Grattis 🙌 älskade Pernillan 🥰
    Du kämpar så. Jag hade gett upp för längesedan. Men var försiktig , träna lite lagom.
    Du skriver så intressant 😍💐

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s