Resestories att minnas

Varje resa har sin story och jag har precis kommit tillbaka från en dryg veckas semester. Veckan spenderades med några vänner i Kalifornien och hade en hel del höjdpunkter. Både vad gällande sights och minnesvärda situationer. Nu tänkte jag bjuda på lite personliga resestories som från denna resa. “What happens in LA – stays in LA” men två personliga stories bjuder jag på. Redo?

Incidenten på Tacobell

Hungriga som vargar efter en dag roadtrippandes till San Diego anlände vi till Laguna beach för att äta Taco bell. Vi stod länge och klickade i menyn på skärmen, lade till och tog bort sedan ställde vi oss i kön för att vänta på vår mat. Ett gäng local kids i nedre tonåren som var för coola för sig själva var också där. Vi väntade och väntade på vår mat som inte kom, sedan sa vi till personalen. De hade levererat maten men, tonårsgänget hade snott åt sig den. Något som en av oss hade på känn och vi diskuterade när vi satt vid vårt bord. När personalen förstod det så gick de till deras bord, tog brickan och dumpade det som de inte moffat i sig rakt ner i soptunnan när de andra i gänget skrattade åt coolheten. Snälla som de var gjorde personalen ny mat. Men vi var inte nöjda där, jag gick fram till kidsen och skällde ut dem och bad om numret till deras föräldrar så vi kunde ringa dem och säga hur de betedde sig. De förstod inte engelska sa en tjej, oh well, vi kan både spanska, franska och svenska också sa jag så inga problem. Fick såklart numret till deras “mamma” som vi självklart inte ringde men det var bara ett statement.

När vi sedan fått vår mat och ätit så vi blev nöjda hade fler från coola gänget kommit in på Tacobell. Jag gick fram och frågade om de ville ha våra leftovers eftersom de snott vår mat och det var bland det pinsammaste som kunde hända för den urcoola tjejen i pyjamasbyxor och magtröja. Utskämd för hela kompisgänget. Hon ville verkligen sjunka genom jorden och innan vi gick tog vi brickan med det vi inte orkat och dumpade den på deras bord. Där och då dog hon sin pinsamhetsdöd.

Hemresan

När hela Kalifornien plötsligt bokat upp varenda flygbiljett från LAX fick vi ändra våra resplaner. Efter en heldag i Joshua tree park (kommer mer om besöket en annan gång)  blev plan B att åka nattflyg till New York för att åka hem därifrån. Dumpade hyrbilen innan vi checkade in i sista sekunden på United och kom inte med på första, andra eller tredje försöket till EWR. Hotellet hade vi redan checkat ut från så vi bokade ett nytt vid flygplatsen eftersom vi ändå skulle åka efter lunch nästa dag.

Sedan kom vi inte med på första försöket till Europa, inte andra, tredje, fjärde, femte och sjätte heller. Sprang från en gate till en annan, väntade, väntade lite till och nej, fullt. Vi bestämde oss att om vi inte kom med LOT Polish airlines som jag nyss hade en bra upplevelse med (mer om den HÄR) skulle vi stanna tills på lördag när det såg bra ut att ta oss hem. Vi fick platser med LOT och lyckan var total. Ställde oss bland de sista i boarding kön. Boarding började och halva flyget var utbussat till planet när det blev teknikfel på kärran. Boardingen avbröts och ny avgångstid blev 1,5 timme senare vid midnatt. Fine. Vi väntade. Och planet väntade på en spare part. Det skulle fixas men tog ytterligare tid. LOT bjöd på snacks och gaten flyttades en trappa upp. 04:30 skulle det gå och vid 4 rullades Boeing 787 in på gaten. Allt kändes lovande men då blev avgångstiden framflyttad ytterligare en timma och vips så gick då crews tid ut så nu behövde de vila. LOT bjöd på hotell och vouchers för mat men vi orkade inte ställa oss i kö för något för flyget skulle gå 13:30 så det kändes inte värt att lämna flygplatsen. Istället fortsatte vi vårt dygn på LAX med att leta efter laddningsställen, en av oss efter snus, den andra efter Victorias secret krämer eftersom TSA tidigare snott de som var inköpta och den tredje jobbade och spelade candycrash tills liven var slut. LOT flyget flyttades från till 14:30 och där och då bestämde vi att vi skulle chansa på att komma med SAS direkt till Arlanda som gick 14:15. Efter lite tjat och en no-show så kom vi med. Lyckan var total när vi fick våra boardingpass till SK flighten. Att det var som att sitta i en iglo var sekundärt. Rad 21 på SAS widebody är en iskall upplevelse och denna dag fick vi rad 30 som också var mer än kall. Frös oss igenom de 10,5 timmarna till Stockholm. Tre filtar hjälpte inte ens för att inte vakna av att fötterna var isbitar och benen skakade av köld. Men tillslut landade vi på Arlanda och jag har nog aldrig varit så glad av att vara hemma.

Det var två stories från resan. Att resa är verkligen ett äventyr så nu kan jag addera LAX till raden av flygplatser utöver Wellington och Delhi som jag sovit på. Något en sann resenär behöver ha på sin bucketlist eller vad säger ni?

Mer Californian stories kommer inom kort. Vad sägs om Top sights i LA, hyra bil i USA, Bästa stränderna runt LA och Joshua tree park?

/ Pernilla som samlar på resestories