Längdskidåkning

Fredag. 17:00. Utcheckad från årets första jobbvecka och redo för äventyr. Denna helg i januari satte jag mig på flyget med destination Östersund. Powernappade i en timme och landade i winterwonderland. Dags för en helg tillsammans med kollegorna i skidmundering där vi skulle bli coachade av ingen mindre än Anders Södergren. Innehavaren av ett OS guld, VM guld och tre världscupsegrar. Snacka om att jag var starstuck när vi skulle få tillbringa en helg med en riktig elitidrottare för att vässa skidformen inför Vasaloppet den 4 mars.

Uppladdningen

När vi landat var det dags att inta en gemensam middag inne i stan. Röding var på menyn och det smakade underbart. Därefter begav vi oss av till campen som låg i direkt anslutning till skidspåren och boade in oss i stugan. Fjällkänsla i stan. Perfekt.

Skiddag ett

Kvicksilvret visade på -17 grader när vi vaknade. Svinkallt. Fem dagar innan hade jag befunnit mig i Asien på en strand med +30 grader. Men bara att gilla läget även om det finns få saker jag avskyr lika mycket som kyla. Åt en stadig skidåkarfrukost med gröt i stugan innan vi begav oss ut. Förmiddagspasset började med skidprepp.

Sedan var det bara att gilla läget i kylan. Tre timmars skidåkning. Vi gjorde en del teknik övningar och fick personlig coaching. Riktigt bra. Min diagonalåkning är inte direkt effektiv så jag tog med mig en hel del tips om vinklar på armarna samt att spara energi genom att våga glida längre på skidorna. Nu tänker jag faktiskt på det varje pass jag åker och det känns som den delen av åkningen blivit bättre. Finns det någon bättre känsla än när man känner att man blivit bättre?

Sedan fick vi åka en stund själva på de helt perfekta skidspåren. Lycka. Även om det verkligen var svinkallt och jag frös precis överallt var det helt fantastiskt. Riktiga skidspår. Riktig skog. Sol. Vinter. Magiskt. Dagar som dessa är jag så glad att jag börjat åka skidor för att överleva vintern. Sedan blev det lunchpaus som vi spenderade framför vinterstudion plus gick och åt våfflor med hjortronsylt.

Det blev eftermiddag och skidpass nummer två. Kroppen kändes mör men det glömdes snabbt bort. Vi körde en ny omgång med teknikträning sedan fick vi fri åkning med coaching. De flesta spåren var upplysta men jag och en kollega tog en riktigt härlig skogssträcka i mörker som vi lyste upp med en pannlampa. Underbart. Hoppades dock att det inte skulle dyka upp en björn där och då men det gjorde det inte. Puuuh. Det måste vara det läskigaste med naturen, alla farliga djur. Kvällen spenderade vi ätandes en riktig höjdar pizza inne i Östersund innan det var dags att stupa i sängen.

Skiddag två

Vaknade upp till en värmebölja. Endast ensiffriga kallgrader denna söndag i januari. Kroppen kändes helt okej trots många skidtimmar tidigt på säsongen. Då vi skulle resa hem på eftermiddagen så blev det endast ett skidpass. Men det var helt okej för min del. Mina armar var helt stendöda den sista halvtimmen jag åkte.

Söndagens skidsession bestod av lite stafett tävlingar, gemensamma övningar och sedan fick vi åka hur mycket vi ville tills det var dags att lämna boendet. Det blev alltså några skidmil även denna dag i de fantastiska spåren. Njöt till fullo. Lite bättre (men bara lite) än att åka runt varv efter varv på Stadions 400 metersbana. Skidstadion i Östersund vill jag definitivt besöka igen. Smidigt att resa dit från Stockholm plus helt fantastiska skidspår, vad mer kan man begära av en skidweekend?

/ Pernilla som har blivit lite skidberoende