Marathon på hemmaplan

Nu var det längesedan jag sprang ett maraton och när Stockholm bjöd in till löparfest precis utanför dörren var det inte svårt att tacka ja trots att jag sagt aldrig mer Stockholm marathon. Ny bana och 7(!) år sedan jag senast sprang maran i Stockholm. Jag ångrade inte en sekund att jag var en av 14 000 löpare som tog mig an den 42 195 meter långa banan denna soliga Juni dag.

Förberedelserna hade varit bra. Både torsdag och fredag behärskade jag mig och det blev inga träningspass. Benen var pigga hela loppet som tack för det. Då jag inte hade sprungit så långt på dryga två år så var denna mara inte något ”viktigt” lopp för min del och resultatet fick bli som det blev. Jag ville helt enkelt bara deltaga då jag senast stod på sidan och hejade i oktober när det begav sig.

Springa på hemmaplan

Jag var i startgrupp två som startade 12:10 vilket kändes bra. Det var aldrig trångt och jag fick bra flyt på en gång. Redan efter ett par hundra meter stod en löparbekant och hejade. Kul! Sedan hade jag siktat in mig på en hög hejare på Odenplan, St Eriksplan, Kungsholmen, Strandvägen, Karlavägen, Slussen, Söder, Kungsholmen och vid målet. Ja ni hör ju. Mängder av bekanta var ute under härliga sommarvädret för att supporta vilket var ren och skär lyx.

Sedan senast jag sprang hade banan ändrat sig. Innan start fasade jag för Söder och den sträckan blev precis lika hemsk som jag trodde. Fram tills dess hade det gått som ett tåg. Så fort jag kom över guldbron var det som att springa in i ett berg. Jag var extremt törstig. Alltså extremt. Solen stekte och det enda jag kunde tänka på var vatten. Då kom givetvis backe efter backe och där eliten sprang fel strax efter Finlandsfärjorna bestämde jag mig för att gå upp för backen för jag i desperat behov av att dricka. Vem hade kunnat tro att det skulle bli årets sommarvärme? då hade jag givetvis laddat med Resorb innan. När jag äntligen fick mitt vatten drack jag två muggar. En för mycket visade det sig för jag fick extremt ont i magen. Antingen av vattnet eller av min andra gel i kombination med det. Kunde knappt gå upprätt på hela söder för det var som knivar i magen vid varje steg. Kämpade mig genom Söders gator (och höjder). Västerbron gillar jag normalt men kunde varken springa uppför eller nedför. Självmål att inte planera för värmen men det var fler som led. Fick även gå en bit på Kungsholmen innan jag kunde börja jogg igen vid Stadshuset.

Lessons learnt

Åter igen, en mara är lång och mycket kan hända. Joggade mig in i målet på Stadion och det var verkligen en jogg de sista 8 kilometerna. Kom i mål på en inte allt för fantastisk tid men 4 timmar och 18 minuter tog det hela. Vad lärde jag mig av detta? kontinuitet i att springa maror är oerhört viktigt, jag är bra tränad för jag hade inte ont i kroppen efteråt, det är ovärdeligt med pepp längst banan och riktigt kul att springa på hemmaplan och jag gillar verkligen inte den nya bansträckningen. Arrangemanget och stämningen var fantastiskt. Publiken som stod tätt längst hela banan likaså. Finisher tröjan hamnade i kategori snyggtröja men det var ingen hit att träna i. Nu hoppas jag på fler maror i år utan att få ont i magen. Har gjort samma misstag vid lopp tidigare och skulle säga att det händer mig 1-2 gånger per år. Shit happens som man säger.

/ Pernilla som var målgångare på sin 28e marathon

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s