Allt är inte som det ser ut

Ett år har gått sedan senast. Jag är tillbaka på Medelhavsön sedan över en månad tillbaka och blogginspon har lyst med sin frånvaro lika mycket som solen gjort över Svea rike förra månaden. Jag har inte riktigt vetat vad jag ska blogga om eller haft lust att spendera mer tid framför datorn än jobbmässigt. Men nu så, denna regniga tisdagskväll kände jag att det var dags för löppasset jag tänkte köra blev jag extremt osugen på att genomföra när regnet strilade ner och imorgon innan jobbet tänkte jag ändå springa dödsintervaller på löpbandet så det får bli en vilodag. Förra året när jag var på Malta skrev jag ett inlägg “Malta behind the scenes” som fick en del uppmärksamhet och nu när jag funderat och funderat på vad som skulle bli temat på nästa Malta inlägg kom jag fram till att det får bli en uppföljare på samma tema. Vill inte vara den som är den och ha en klagoblogg så läs inte det som klagomål utan som en inblick från verkligheten på ön.

Vädret

Sol, 20+ grader och klarblå himmel. Ja visst, dessa dagar finns men varje dag är inte så. Jag är inte på någon strandsemester. Har badat i havet två gånger på sex veckor och två gånger i poolen (läs isvaken). Vissa kvällar går man utomhus i shorts och träningsjacka, andra med vinterjacka. Oftast vantar (obs! jag är frusen av mig). Jag klagar absolut inte på vädret för det går som vi alla vet inte att påverka utan att fysiskt förflytta sig själv men att resa hit för en behaglig solsemester när man ligger i solstolen dagarna i ända under vinterhalvåret skulle i alla fall inte jag tipsa om.

Servicen

Vet inte vart jag ska börja här riktigt men servicen på denna ön är under all kritik. Oftast extremt nonchalant men mest förvirrad. Beställer man tre pizzor är det mer regel än undantag att det kommer in två. Går man ut på nyårsmiddag och de lovar att inte servera något annat än det man beställt och kan absolut inte ta bort såsen från en rätt avslöjar servitören sekunden efter att det är för caterad mat som bara skall värmas. Något som det dock inte blir fel med är notorna.

Infrastrukturen

Grattis säger jag om du lyckas få 4G täckning på mobilen. 3G med mängder av avbrott och cuttade samtal är standard. SMS om “Välkommen till Malta” ploppar upp på telefonen ett par gånger i veckan. Och glöm exakta kilometer på varje löprunda med hjälp av GPS klockan. Vid minsta molntäcke så lyckas varken Suunto eller Garmin klockor connecta och det är bara att springa på känsla. Till och med i Norrlands djupaste skogar fungerar min Garmin bättre.

För att inte tala om vägarna. De har absolut blivit bättre än förra året men när maxfarten på ön’s största motorväg är 60 kilometer i timmen behöver jag knappast säga mer. Jo, kanske att det inte finns något fungerande avloppssystem så vid regn är vägarna som floder.

Coronaläget

Coronan finns här med. Varje gång du går in på ett hotell så måste du kolla temperaturen och masken skall vara på i offentliga miljöer om du inte är ute på joggingtur. Och handsprit samt mask må ha räddat denna ö-nation för att bli helt infekterad av världens mest populära virus men även om siffrorna anger ett R-tal på mindre än 1 så litar jag personligen inte på det över huvud taget. Det är trots allt Europas mest korrupta land vi talar om. Men coronaläget är stabilt. Det går att göra allt vanligt här. Men med “mask on”.

Prisnivån

Förvänta dig inte en billig destination om du beger dig till Malta. Tänk på att det är en ö och allt måste importeras. Priser på boende har ökat enormt senaste åren på allt och den f.d maltesiska meldelklassen är inte den medelklassen de nyss var. Men det finns gott om lyxyachter och fancy lägenheter där det med största sannolikhet göms mycket tillgångar.

Människorna

Det är inte den nordiska mentaliteten som gäller här skulle jag säga. Mer afrikansk bazar kultur med en touch av syd Italien. Därutoöver förstår gemene man väldigt segt, det är inte en hög mensa människor som har förökat sig på denna ön om jag säger så. Snarare grottmänniskor som inte riktigt klarar av att tänka själva eller ha någon känsla för saker och ting. Sorry to say men den vardagliga osmidigheten finns där hela tiden.

Det var det hela i Malta behind the scenes part 2. Och nej, jag hatar inte den här ön eller att vara här utan tycker ärligt talat det är intressant att observera ölivet men kan inte påstå att jag drömmer om att flytta hit. Det är annorlunda än hemma i Skandinavien. Det är också helt annorlunda att vara på en plats som turist och att vara där för att arbeta eller studera när man kommer in i vardagsrutiner något som jag verkligen märkte av när jag bodde i Seoul. Så har ni varit på Malta och inte håller med mig, fine, gör inte det. Detta var i alla fall allt om Malta livet unmasked för denna gång. Nästa gång skriver jag om något mer peppigt, kanske mållös träning på Malta eller är det något annat ni önskar läsa om?

/ Pernilla med en ölivsrapport