Race report: Stockholm High Five

Att vara opepp är bästa peppen. Att bara anmäla sig till ett 5kilometerslopp är dumt. På fyra veckor gick jag från att vara anmäld i noll 5K lopp till tre. Vårruset, Stockholm High Five och Sthlm10 stafetten. Varför utsätta sig för denna plågan gånger tre? 5K må vara den kortaste distansen jag springer lopp på men inte den behagligaste direkt. Det finns bara en väg att gå för att få en bra tid, maxa från första metern och se hur länge det håller. I fredags var det afterworkout i form av detta nätta 5K lopp. Fler som började mara helgen med att springa premiärupplagan av Stockholm High Five?

Arrangemanget

Det var första gången som Sthlm High Five arrangerades och för mig som hade planer men ändå inte på att springa maran och ändå ville vara med på marahelgen kändes det som ett perfekt lopp. Att gå ut i spåret och springa 5K det snabbaste jag hade med granar som sällskap skulle jag aldrig komma på tanken att göra. För jobbigt helt enkelt. Nummerlappen hämtade jag dagen innan i Kungliga Tennishallen. Man fick en tisha också men när jag fick se den IRL gick den halvvägs ner till knäna och var i herrmodell så den fick de behålla. Efter en dag på kontoret i fredags cyklade jag bort till Stadion. Kom dit hela 20 minuter innan loppet började och behövde nervösgå på toa. Well, lite fler toaletter än de 10-tal som fanns hade behövts åt de tusentals löparna. Som tur var träffade jag på en kompis som visade mig en hemlig toa innan jag sneakade in rätt långt fram i startfållan. Starten kändes väldigt oorganiserad. Banan hade jag noll koll på minus att man gick i mål på Stadion. Racepeppade med lite Ice power sedan var det startdags.

Loppet

Benen kändes väldigt pigga och i vanlig ordning blev jag taggad i startfållan. Konstigt hur det här med när någonting skall mätas och offentliggöras kan vara så peppande. Varesig det är KPIer, tävlingar, matcher, tentor eller lopp. Kalla det tävling och mät resultatet och jag blir taggad. Starten gick och det var ruskigt trång. Första kilometern gick på en avstängd separerad del av Lindingövägen. Absolut inte optimalt för att låta 1000-tals personer springa på. Fick hoppa över stängsel betonghållare på vänsterkanten när jag sprang om sniglar som ändå ställt sig i frontline. Varför inte ha startgrupper? Klockade in första kilometern på 3:54 och tänkte att klockan diffar nog så jag skiter i den och bara springer.

Såg noll kilometermarkeringar längst banan. Bättring på den punkten till nästa år tack! sprang förbi Kungliga Tennishallen och där rasade en uppblåsbar portal ned. Hörde några folk i publiken heja på mig men såg inte vilka det var. Sedan fortsatte banan i några hästspår på Ryttarstadion. Kände mig nästan som en häst som galopperade fram i dammet. Såg att det låg två tjejer framför mig där banan svängde efter 2,5K, kände mig inte trött och hade ingen koll på hastigheten så fortsatte bara springa. Äntligen kom lite asfalt. Fick sällis med två medlelålders män som sprang i ett behagligt tempo.

Snart tog dessvärre den komfortabla asfalten slut och det var dags att galoppera in i hästspåret igen. Och döm om min förvåning när det travade en häst där. Är jag rädd för hundar är jag livrädd för hästar. De medelålders männen hade inte orkat hänga med så kunde inte gömma mig bakom dem när jag passerade hästen så det var bara att ta ett djupt andetag och springa det snabbaste jag kunde parallellt med hästen. Hade ingen att gömma mig bakom och tror aldrig jag varit så nära en häst i hela mitt liv. Nästa år hoppas jag banan är rensad från hästar!

Överlevde hästhindret och sprang vidare förbi Östermalms IP. Den sista kilometern har jag sprungit massor av gånger och när det var cirka 800 meter kvar passerade tjejen som låg fyra mig. Strax där efter stod några kompisar och hejade och skrek att jag var fyra. Ökade lite för att försöka komma ifatt henne. En tredjeplats hade varit så kul. Men orkade inte. Sprang den sista kilometern på 4 minuter och hade inte kunnat springa snabbare. Tryckte av klockan när jag gått i mål, 20:47 och nytt pers med 1 minut och 3 sekunder trodde jag.

Det var faktiskt lite bättre än så, pers med 1 minut och 5 sekunder och min nya bästa tid på 5K är 20:45, 4:09min/km alltså i 25 graders värme. Det trodde jag inte när jag kom till starten. 21:30 hade jag kunnat tänka mig men 20:45. Alltid trist att komma 4:a men man kan ju inte få allt eller hur? Tur att jag har Sthlm10 kvar om dryga två veckor. Maxa 5K igen. Hur ska jag orka det?

Loppsummary

Tyckte det var en mycket lyckad idé med ett 5K lopp dagen innan maran. Springer gärna igen om jag inte springer maran. Men det finns en del saker som behöver förbättras tills nästa år, först och främst bättre bana, inför startgrupper och satsa på fler toaletter. Efter loppet bjöds det på pasta party till alla som sprang. Det såg faktiskt ut som det var god pasta men vi skippade det och cyklade till Vapiano för lite afterworkout och marapepp istället. Fler som sprang Sthlm high five? eller kanske rent utav alla de 42 195 meterna på maran?

/ Pernilla som är allmänt lopp-pepp för tillfället