Filippinerna
10 år. Så längesedan var det jag besökte Filippinerna. Jag var 22 år, trodde jag var jättevuxen, världsvan och rätt cool, gick runt med en tisha “I may be little, but I am still the boss” men var i verkligheten en liten utbytesstudent på recess week från exchange studierna i Singapore. Vem trodde man att man var egentligen? 10 år senare, förhoppningsvis lite mer ödmjuk inför livet och andra kände jag att det var dags för ett återbesök i landet. Landet som redan på väg från flygplatsen för tio år sedan fick mig en rejäl tankeställare om vilka olika förutsättningar man föds med efter att åkt igenom en av Manila’s fattiga förorter till erbjuda ett utav de fem vackraste strandparadisen jag upplevt på jorden i Boracay. Så 10 år senare, dags att utforska vad Palawan och Bohol har att erbjuda. Bjuder på ett foto från back in the days.
Resa till Filippinerna
Ska man resa till Filippinerna får man vara beredd på mycket restid. Min tripp började med att jag missade min flight till Hong Kong så jag fick tillbringa fredagseftermiddagen med att sitta på Arlanda i fem timmar och vänta på att Turkish skulle rädda mig. Well, kunde varit värre. Överlevde den 15 timmar långa trippen på bästa sätt i Turkish 5-star business class. Eftersom Filippinerna består av 1000-tals öar varav många mindre utan flygplatser får man ofta åka både inrikesflyg plus båt för att komma dit man vill. Ofta får man även åka även buss och jeepy’s också. Det kan verka och se ut som ett kaos att resa i Filippinerna men det är oerhört smidigt. Inrikesflygbiljetterna är väldigt billiga och transporterna går på tid. Men man behöver researcha lite innan man reser.
Palawan
Ön Palawan har jag drömt om att besöka i flera år men nu kände jag, nu är det dags. Hade ingen aning om att platsen existerade innan jag var på en BBQ fest i HKG på min 30-årsdag och pratade med några kompisars kompisar som precis varit där. Fick se massa underbara bilder och bestämde mig. En plats för min bucketlist. Så vad gör man på Palawan då? upplever.
Började med att konstatera att det finns fortfarande platser på jorden som inte massturismen intagit. Där det inte ligger ett Hilton eller Radisson men dit turisterna fortfarande kommer. För fem år sedan fick de en betong väg. Fem år! Palawan är platsen där man fokuserar på sustainable tourism och allt det där. De har lyckats rätt bra måste jag säga.
Palawan är också ön där man ser magisk natur. Det är grönt och det är bergigt. Det är inte ön dit man åker för att vandra på oändliga kritvita stränder. Palawan besöker man för att göra utflykter, se och uppleva coola remote platser.
Min absoluta favorit utflykt jag gjorde på Palawan var till Underground river. Ett enormt stort grottsystem. Paddlade runt där inne i en timme, bäcksvart förrutom ljuset från en pannlampa, vatten som droppade från berget och fladdermöss som satt och sov. Det var som världens terapi session. Helt klart en upplevelse jag kommer minnas för livet. Ja, jag har besökt grottor innan utan att imponeras.
Bohol
Två öar hade jag planerat besöka denna tur och Bohol stod som nummer två på listan. Anledningen: Chocolate hills. Låter säkert lite wild and crazy att resa runt halva jorden för att se på några gröna kullar men…
Jag kan lova era att det var så värt det. Det tillsammans med Taj Mahal står som senaste årets *wow* reseupplevelser. Några (ca 1000) naturliga gröna kullar som en *wow* upplevelse. Yes. Skriv upp det på din bucketlist.
Igår hade jag en upplevelsedag och reste runt på ön. Helt klart bästa sakerna var beyond turistspottsen. Att se och ta del av det verkliga livet, på risfälten, i butiker, barn som leker, bostadshus etc. är något av det jag uppskattar mest med att resa.
Men bortom den icke förskönade verkligheten finns självklart det som de senaste åren byggts upp för att locka turisterna. En hel del av dessa stationer avverkade vi under dagen på ö-sightseeingen. En favorit hos mig var att gå över Lomboc river på en hängbro. Det kändes dock lite risky att plocka upp i-phonen för att ta den perfekta insta bilden, ville inte direkt att den skulle bli krokodilmat.
Och sedan då?
Både Palawan och Bohol har bjudit på massor av godbitar (och mindre godbitar) denna dryga vecka jag har spenderat på dessa öar. Det har varit en riktigt bra upplevelseresa som startat 2018 men definitivt ingen ligga på rygg och pilla sig i naveln semester. Och vet ni, är ni nyfikna på att läsa mer om äventyren på Palawan och Bohol så kommer det travel report här på bloggen i några olika delar den närmaste tiden. Så stay tuned och signa upp för min Utochspring.com Facebook page om ni inte vill missa del 2, 3 och 4 av tour de Filippinerna.
/ Pernilla som önskar Gott nytt reseår 2018
Åååh, vilket underbart feel good inlägg om Filippinerna. Jag var där 2015 och kände rätt långt som du – skönt med ställen där massturism inte behöver ta över trots att stället har alla förutsättningar för det. Ser framemot dina kommande inlägg!
Eller hur, snälla någon gör så att det inte blir ett nytt Karibien. Tror faktiskt inte någon kommer vinna på det i längden utan bättre att det får utvecklas i saktare takt med lokala entreprenörer. Lär ju inte hända men…
Hehe jag känner igen mig väldigt mycket i det du skrev om att man trodde man var så världsvan när man var 20. Men nu i efterhand vet man att man visste ingenting 🙂
Precis! och så blev man sur om någon yttrade sig om att man inte visste allt…