Havanna. Jag hade många tankar och föreställningar om hur det skulle vara att komma till Havanna. Ångrar lite att jag inte skrev ner dem innan jag reste iväg för nu i efterhand är jag fylld med intrycken som jag fick under min resa till Cubas huvudstad som kändes som en tidsresa 60 år bakåt i tiden till en era jag aldrig fått uppleva tidigare.

Min fjärde jag på Cuba började jag hur som helst med att äta lite mördegskakor för att få energi till en strandpromenad i Varadero innan det var dags för avfärd de 15 milen till Havanna. Fair enough. Strandpromenader kan man aldrig samla på sig för många utav. Sedan blev det dryga två timmars bussresa så jag fick se lite utav landsbygden också. Den var inget speciell, men fin utsikt då vägen till stora delar gick längst kusten.

Till Havanna kom jag trots min icke existerande reseplanering. Jag lyckades återigen boka hotell i sista sekunden och det fanns hela fem(!) val denna gång. Valde ett helt okej hotell med trevlig personal och kakfrukost och närma Malecon som jag bokade via Havana hotels (LÄNK).

Jag kom fram vid lunchtid så dagen spenderade jag genom att promenera runt i mina Havaianas längst med Malecon, bort till plaza de la revolution där ett stort monument på Che Guevara och det känns lite som Himmelska fridens torg. Träffade på den första genuint trevliga Kubanen som kunde engelska så passade på att socialisera lite med locals (en favorit). Sedan hade jag gått i massor av timmar så jag unnade mig en taxi till ett ställe som skulle vara en restaurang för jag var vrålhungrig. Tyvärr hade de inget ätbart på menyn och jag var ungefär dödshungrig men mittemot låg det i alla fall ett bageri som sålde – mördegskakor så jag köpte ett par för att stilla den akuta hungern i hopp om att få någon ordentlig mat senare på kvällen. Sedan spanade jag in det ståtliga hotellet Nacional. De hade en grym terrass men precis när jag tänkte köpa något drickbart och slå mig ner så öppnade sig himlen och en dos av orkanen Matthew drog förbi. Det började åska och blixtra en aning om jag säger så. Fanns inte så mycket annat att göra än att försöka haffa en taxi och ta sig tillbaka till hotellet. Men det blev rätt trevligt i alla fall eftersom de flesta var strandade på hotellets uteservering så jag satt där och tittade på thunderstormen med de andra globetrotterserna. Även om man reser själv så blir man inte själv om man inte väljer att vara det.

Nästa morgon var det till min stora glädje helt fantastiskt väder! Strålande sol och perfekt turistväder innan jag på kvällen skulle flyga hemåt. Det finns en turistbuss i Havanna så jag passade på att überturista vilket jag inte brukar göra (föredrar local style). Men det var smidigt och jag hann se det jag önskade. Hade tänkt köra en morgonjogg på Maleconen men kände att jag redan sett den och ville hellre lägga tiden på sevärdheter. Så på de sju timmarna jag hade planerat för turistande hann jag se allt jag önskade i lagom tempo. Gamla staden i Havanna var en riktig hit. Men den var mindre än jag hade trott och betydligt färre 50-talsbilar åkte fram på gatorna. Det fanns absolut inget att köpa och på den “stora” shoppinggatan fanns en Adidas affär, en Puma affär, en “mataffär” där sortimentet bestod utav Havana club, pasta, schampo, deo, juice, chokladglass och kakor, de enda stray dogsen jag såg under resan och några hål i gatan. Efter min Havanna experience kan jag konkludera att en dag i Havanna räcker gott och väl men jag har hört att det finns underbara stränder ca 30 km utanför stadskärnan.

Cuba är inget resmål man åker till för en kulinarisk upplevelse, däremot önskar man sig fantastiska stränder, en tidsresa eller reflektioner över hur bra det är i väst världen är det ett resmål att besöka. Det är inte billigt direkt. Åker jag till Cuba igen tänker jag ta med mig en hårborste (finns inte att köpa), lite left over kläder att ge till locals, packed food, en 110V adapter som passar i cubanska vägguttag och planerat min resa i lite bättre tid så jag kunde välja vart jag ville bo för det är shortage av hotell. Ni får inte tro att jag på något sätt var missnöjd med min vistelse på Cuba, för det var jag inte. Det var en ytterst intressant resa som jag länge velat göra och som gett mig många tankar och reflektioner precis som alltid när jag besöker ett development country. Nu kan jag sätta en nål i det 57:e landet på min världskarta men om jag kommer tillbaka de närmaste åren? tveksamt. Känns mer som been-there-done-that place.

Dags att planera nästa utflykt i den stora världen!

/ Pernilla the globetrotter