Ibland är det bra att börja från slutet så jag kan avslöja att jag klarade det! 42 195 meter löpning för 16:e gången. Denna mara har jag sprungit i Sankt Petersburg i Ryssland. En varm historia blev det och det absolut bästa var att gå i mål. Men vi tar det från början.

9:00 start time vid Palace square. Solen gassade på den klarblåa himlen och det var varmt. Ryssvärme. Starten gick och tillsammans med de 10 000 personerna som sprang 10KM loppet och 6 000 löpare på mara distansen drog vi iväg i samlad trupp längst de breda avenyerna. Inga startgrupper här inte utan alla på en gång men det funkade utomordentligt bra och det var ingen tillstymmelse till trafikstockning. Tre kilometer och min tanke var varmt. Längtade till 5KM då första vattenhålet skulle komma. Joggade på i ett behagligt tempo runt 5:40 min/km mycket väl medveten om att det skulle sänkas sakteliga när solen stekte på ännu mer. 10KM passerades på 5X minuter, benen var pigga men det var som sagt riktigt varmt. 29 grader och klarblå himmel är ingen bra förutsättning för en fin mara tid. Då handlar det om att ta sig runt. I alla fall om man är på min motinärsnivå som springer för att det är kul och utmana mig själv.

Rundan var 100% platt och tur var det. Svettigt blev det som sagt i alla fall. Första halvan kändes som piece of cake och jag sysslade med att studera omgivningarna och framförallt bli riktigt avundsjuk på de som låg och solbadade vid floden Nevas strand. Tänkte att när jag kommer hem ska jag också bada. Fick flashbacks till förra sommarens lika svettiga Rock n roll halfmarathon i Chicago och kände hur solen värmde huvudet. Jag ogillar skarpt att springa med keps men det hade nog varit en bra idé för att få lite mer långvarig effekt på avkylningsförsöken. Halvmaran passerades och det kändes som luften stod stilla. Jag hade planlagt en gel vid 25 km så siktade på den, då kunde jag ta ett toa stopp samt gå några steg när jag drog i mig en gel. Viktigt med delmål under en mara! Gjorde en stålmannen på toan, klämde ner gelén och fick nya krafter i ett par kilometer.

Sedan kom 13 kilometer som var allt annat än kul. Det var stekhett. Har nog aldrig druckit så mycket Pepsi och vatten på något lopp men huvudvärken som slagit till vägrade ge sig. Solen gassade på benen och armarna och det var fruktansvärt varmt på de breda och solbelagda gatorna. Benen var pigga och hade kunnat springa men det var på tok för varmt så jag fick springa och gå om vartannat. Aldrig mer en mara i denna värme. Bryta finns inte i min värld (om man inte är skadad) så jag gick inte i de tankebanorna men det var INTE några kul kilometer. Mitt fokus låg på att sätta en fot framför den andra och räkna ner kilometer. Jobbigt var det för alla som sprang så det var bara att bita ihop. Vid detta tillfället var jag otroligt glad att jag sprungit så många maror tidigare då jag vet att det är bättre att komma imål och ta det lite lugnt än att slita ut sig totalt genom att inte ta gåpauser lite sporadiskt.

40 km, den magiska markeringen dök upp även denna mara och den närmaste kilometern skulle gå i skugga. Det fanns inte ord att beskriva min lycka där och då. Tänk att lite skugga kan göra en så glad. Mitt fokus låg på att gå i mål och efter att ha kämpat en hel del mot solens strålar de senaste timmarna var jag enormt sugen på att korsa mållinjen. Och det gjorde jag efter dryga 4 timmar och 30 minuter. Ingen tid att skriva in i historieböckerna men med de förutsättningar som gavs var en målgång mitt mål. Underbart, fantastiskt och helt magiskt var det att gå i mål!

Sugen på att springa i Ryssland? det finns massvis med lopp t.ex Moskva marathon i höst.

Summering: ERGO White Night Marathon 

+ Alla startar samtidigt, vätskekontroller, bansträckningen, gott om toaletter innan start, effektivt och publiken.

– Hemsidans design.