Regnet strilade ner utanför fönstret när jag vaknade imorse och min första tanke för dagen gick till de tappra cyklisterna som dagen till ära cyklar de 300 kilometerna runt Vättern. Själv hade även jag en sportdag på agendan men tillsammans med mina löparskor. Runrundan‘s halvmarathon skulle jag mig nämligen ta mig an regnet till trots. Jag gillar att springa när det regnar så jag var inte speciellt ledsen för att det inte var en stor sol på himlen.

Efter en frukost tog jag Roslagsbanan till den mysiga Vallentuna. Jag har bara varit där en gång innan och även då för att springa Runrundan men jag gillar atmosfären där. Det känns som landet i stan runt om Vallentuna sjön. Loppet har en väldigt kuperad bana så jag visste att benen skulle få arbeta idag. Ingen pers satsning med andra ord. Cirka 45 minuter innan start kom jag till tävlingcentret och hämtade ut min nummerlapp. Då pågick barntävlingen så jag passade på att titta på den. Där snackar vi löparglädje!

Eftersom regnet öste ner bestämde jag mig för att springa i min röda regnjacka som jag faktiskt har sprungit flera regniga maror med, min Salomon löparkjol och ett par gamla Boston boost skor. 100% rätt klädval dagen till ära. 11:sharp gick startskottet och de cirka 100 deltagarna i halvmarathon klassen inklusive mig själv rusade iväg. En anledning till att jag ville komma tillbaka till detta lopp var den varierande banan. Vi började springa i ett villaområde innan det blev lite grusväg och därefter svängde vi vänster för att påbörja rundningen runt Vallentunasjön. Banan går upp och ner, upp och ner precis som Lidingöloppet. Mina ben kändes pigga och målet för dagen var att knipa en silvermedalj och då krävdes en tid bättre än 1:52 i damklassen.

Stämningen längst banan var på topp. Jag hamnade med två män i 45-årsåldern och vi hade en trevlig resa tillsammans mellan 3:e till 16:e kilometern, peppade varandra och sprang och småsnackade när pulsen inte var allt för hög. Det är knappast något man gör på t.ex Stockholm halvmarathon och en utav sakerna jag verkligen uppskattar med mindre lopp – den familjära stämningen. Varje kilometer var tydligt utmärkt men efter den 16:e så hade jag lite mer krafter än herrarna (kanske var det min gel?) så drog jag ifrån. Tyvärr lyckades jag göra en mindre felspringning vid 18-kilometer på ca 250 meter liksom fyra till löpare som var framför mig så jag fick kriga lite extra i de sista backarna för att uppnå dagens mål. Fram tills dess trummade benen på bra men de sista kilometerna var det tungt. Låren undrade nog vad jag höll på med för de var tunga men jag tvingade dem att springa vidare hela vägen in i mål.

Och jag sprang över mållinjen och knep silvermedaljen med en minuts marginal. Dränkt som en blöt katt var jag men det kändes riktigt, riktigt skönt. Jag hade verkligen haft ett roligt lopp hela vägen från start till mål även om det självklart bitvis var riktigt jobbigt. Tack Vallentuna friidrott för ett välorganiserat arrangemang som jag med glädje rekommenderar vidare och kommer tillbaka till fler år!

/ Pernilla som gillar lopp