Race report: Midnattsloppet

Höstens löpsäsong är igång! Igår kväll skedde den officiella starten för min del med Midnattsloppet i Stockholm. En välarrangerad folkfest på Söder för alla som kan ta sig runt en mil. Det är trångt, backigt och knixigt. Att bege sig till starten med storslagna drömmar om att slå personligt rekord på distansen är inget jag personligen skulle göra. Däremot att springa en rolig mil i Stockholmsnatten. Lördagen den 18 augusti stod jag på startlinjen för mitt 6e ML och race rapporten är som följer. Fler som sprang eller hejade igår? eller ska vara med på kommande ML i Göteborg, Malmö eller Helsingfors?

Preparations

Varje år får man en t-shirt som man ska springa loppet i. Spänningen är lika stor varje år, vilken färg kommer den vara? Till min besvikelse var den inte mörklila eller av någon annan härlig färg detta år utan mintgrön så nära i färgskala till en urtvättad tisha man kan tänka sig. Så outfitten för dagen blev mintgrön tisha, Adidas Adizero boost skor, shorts, klocka, hårband och underkläder. Vänta på att få springa min mil gjorde jag i princip halva dagen. Började med att yoga, gå på bodypump, äta go frulle och slutligen ett besök på stranden. Väl på plats på Zinken toppade jag outfitten med extra mycket glitterspray i Adidas runners corner där jag var på besök innan det hela. Är man glamlöpare så är man.

Starten

Att stå i starten innan ett lopp. Känna förväntningarna i luften. Visualisera utmaningen som väntar. Bli kissnödig trots att man besökt toan fler gånger än man kan räkna på fingrarna. Svära löpareden och sjunga MLs signaturmelodi “Just idag är jag stark” vandra sakta i samlad trupp till startlinjen. Vänta de få sekunderna som känns som en halv evighet för att sedan rusa iväg med betoning på rusa – det är ML det. Jag brukar sällan vrål rusa i starten men på ML är det i stort sätt nödvändigt. Första kilometern klockade jag under 4 minuter och 3KM hade jag sprungit på lite över 12 minuter. Alldeles för snabbt för min kapacitet. Någon sub 40 löpare är jag inte i närheten av. Sprang på en bekant vid kullerstenarna efter tre KM och drog ner på tempot avsevärt där. Att dö utmattningsdöden redan där var verkligen inte min plan på ett jippolopp.

Springandet

Backen upp till Sofia kyrkan på Söders höjde skulle närma sig. Jag är inte så bekant med Söder och jag vet inte hur många gånger jag tänkte “nu kommer backen” när jag passerade ännu en tvär sväng runt ett gathörn. Det är min gå-del på loppet så jag längtade efter en minipaus. Så kom backen. Det var mer än trångt och det kändes som ett snabb-pass med en blandning av backträning och långa intervaller. Gatorna var kantade av folk. Det var underhållning längst hela banan. Stämningen var fantastisk och jag försökte njuta även om jag såklart ville springa så bra som möjligt. Hade rätt dålig koll på hur jag låg till tidsmässigt och tittade på klockan lite på måfå. Minns att jag kollade tiden och såg att jag sprungit 31 minuter och tänkte att nu måste det vara över snart. Kände mig rätt trött där och då och längtade till målgången. Eller i alla fall en nedförsbacke. Men det kom en uppförsbacke. Hela vägen upp till Mosebacke. Svängde runt ett hörn. 1500 meter kvar och jag ville springa för livet. Det var kaos. Folk överallt. Och kullerstenar. 1000 meter kvar. Götgatan var avklarad och bara spurten kvar. Jag kände mig stark och springsugen. Satsade allt på att gå i mål. Vattenflaskan var det som lockade mest. Flera personer jag kände stod vid upploppet och hejade. Det är ändå tjusningen med Stockholmslopp – kändisar i publiken som ger extra energi. Till slut passerade jag mållinjen efter 46:00 minuter och en 123e plats bland kvinnorna. Klart godkänd tid för att bara springa för nöjets skull om man nu kan göra det på 10K?

Kul var det. Jobbigt var det. Och en löparfest som jag mer än gärna besöker även nästa år var det även om det är trångt och backigt.

Stockholmslopp i höst

Som sagt börjar lopp säsongen nu och jag är redo. Älskar att springa lopp för att ha något att träna mot. Här näst kommer Stavanger marathon i min kalender, sedan Tjejmilen, Stockholm halvmarathon, Lidingöloppet, Amsterdam marathon och är jag hemma kanske det blir en mil i Hässelby också i oktober med mål att putsa på perset. But time will tell. Har ni några lopp planer i höst?

/ Pernilla i lopp mode