Hiking i Norge

Att “gå ut på tur” i Norge är något helt oslagbart. att göra det i Sverige också för den delen men dessvärre är jag extremt dålig på att göra det här hemma. Tyvärr. När jag för ett par veckor sedan var i vårt grannland och sprang marathon gjorde jag inte som det stod i manualen – vilade och tog det lugnt dagen efter – nej, jag var ute och hikade. Det viktigaste är inte att göra som det står i någon manual. Det viktigaste är att känna in sin egen kropp och göra efter sina förutsättningar. Jag var i hiking skick och med upptäckarlust.

Att ta sig till Preikestolen från Stavanger

Min kompis som jag och min väninna bodde hos hade koll så vi fick instruktioner om hur vi tog oss till Preikestolen av henne. Promenad 5 minuter till hamnen, sedan färja (som visade sig vara en stor fet bilfärja) till byn Tau och därifrån turistbuss till Preikestolens hiking start. Biljetter köpte man ombord på båten och hela kalaset för den två timmar enkla resan kostade 400 NOK för en t.o.r biljett. Men det var det värt.

Hiken

Jag hade självklart fuskat lite och spanat in insta för att själv kunna hitta bra vyer för mina foton plus att se hur det såg ut. Något som den förskönade instagrammade världen inte avslöjade var denna massiva folkvandring som skedde till själva klippan. Dryga två timmars hike skulle det vara enligt instruktionerna och det stämde bra.

Det var verkligen folk i alla åldrar och statusar som tog sig an promenaden till klippan med den magiska vyn över Lysefjorden. Majoriteten var ryssar och amerikaner denna söndag i slutet av Augusti. Jag gillar verkligen att hika och vara själv i skogen och träffa på lite folk då och då men som här när man gick på ett led precis som en dagis klass frånsett de gula reflexvästarna njae. Not my cup of tea.

Själva hiken upp till Predikstolen var inte så jättespännande. Fick mest hålla koll på att fötterna inte fastnade under någon sten. För stenigt var det. Det var inte heller ofta det blev några *wow* vyer som dök upp. Kanske tre gånger. Men…

Så kom den. Vyn över Lysefjorden och den var verkligen en million dollar view. Värd varenda steg. Varenda människa som gick sakta. Och ja, jag förstår anledningen till denna massiva folkvandring en solig söndag i augusti.

Preikestolen är ett must see landmark i Norge. Mäktigt var ordet. Båtarna nere i fjorden såg ut som små micro båtar. Det måste vara häftigt att se platsen från vattnet.

Något som inte tillhör vanligheterna när jag är på dagsäventyr är att vara väl förberedd. Men plötsligt hände det. Kan det vara åldern? vi hade i alla fall tagit med oss matpakke. Och tur var väl det för det fanns absolut noll.noll ätbarheter att köpa längst vägen. Noll toaletter och noll av allt utom stenar. Men en macka, nektarin och lite av den halvliter vatten vi hade med oss i magen skuttade vi ned de två timmarna igen till bussen som skulle ta oss tillbaka till storbyen Stavanger. Nöjda och glada efter en dag till skogs. Marathon benen höll. What doesn’t kill you makes you stronger – right?

Efter en grym äventyrshelg i Norgelandet längtar jag ut i världen på nya äventyr. Kanske får det bli en strandresa härnäst? Har ni några resplaner på gång i höst?

/ Pernilla som drömmer om äventyr